Jag är Så deprimerad. Och nu kan jag inte ens sova längre. Sömnen blir störd, och jag vet inte av vad. Den blir bara störd.
Teo och jag, vi lever på som vanligt, men båda har vi våra pärser. Han har sin sjukdom, jag har min. Och vi försöker hjälpa varann. Men det är som bekant, inte alltid enkelt, och det är långt ifrån alltid det går.
Nu ska jag ta en cigg, och sen ska jag försöka att inte bli störd, utan sova.