Jag är deprimerad. Ända ner i grunden. Mer i mina rötter.
Det har hänt så mycket den senaste tiden att jag inte vet hur jag ska kunna berätta om det.
Jag och Teo har varit på väg att separera igen, inte klarat längtan efter varandra och kampen med oss själva, samtidigt som vi ska ratta det som kallas för vår relation.
Vi har inte slutat älska varann, tvärtom. Kärleken växer för varje dag vilket bitvis är väldigt smärtsamt. Kärleksmässigt kommer vår relation aldrig ta slut. Jag hoppas den aldrig gör det överhuvudtaget.
Till dig älskling. Du vet att jag älskar dig över allt annat. Skulle dö för din skull och döda för din skull. Aldrig tänker jag ändra på det. Aldrig tänker jag vika från din sida.
Kram.
Älskar dig.
Din rojélia.