Allt händer just nu i mitt liv känns det som.
Jag har precis passerat fyra-månaders-strecket med min partner, klarat av en till tuff period med Teo, och klivit ner mig i min depression. Ingenting som jag hade tänkte har jag lyckats med, och det känns helt klart jävligt tufft.
Har definitivt bestämt att flytta nu med min mamma. Ingenting får vara lika som förut enligt henne, och det stressar mig lite, men bara lite, för det ska bli spännande i vår nya stad.
Sen ska jag också försöka sluta skära mig. Vet att jag skrev det i ett tidigare inlägg, men nu vill jag inte hålla på med det där längre. Och det har jag bestämt mig för att stå fast vid till varje pris. Annars ser mina föräldrar snart, och jag vill inte att självskadebeteendet kommer fram.
Livet rullar på, men det är jjobbigt stundtals, och självmordstankarna blir allt djupare i min hjärna. Så jag behöver verkligen en nystart.

Allt går utför i mitt liv. Ångesten blandas med kärlek. Kärlek blandas med hat, bråk och svek. En del handlar också förstås om mat, pengar, dricka, killar och så, men det mesta är fan jobbigt nu alltså. Det var inte igår jag mådde bra. Det är flera veckor sen jag hade en ordentligt uppskattad dag faktiskt. Den får gärna dyka upp nu,, det börjar bli otroligt tuft att leva i denna ångestbubbla. Framförallt ligger soc till grund för den, men också skolan, vänavsaknaden och föräldraöverbeskyddandet från mamma och pappa.
Det är inte lätt att vara 14,5 och veta att livet ligger framför en, när ens föräldrar skymmer både vägen och sikten för mig att förstå och uppleva det som kallas livet. Och faktum är att jag egentligen inte vill leva längre. Det har gått så långt att jag funderar på att ta livet av mig. För jag känner att jag orkar fan inte mer snart. Det är tuffare att plugga, älska de jag fattar tycke för, utföra min hobby, skriva mina böcker, allt går trögt eller åt helvete. Det är ingen idé att starta nya projekt, man vet ändå att de går i stöpet rätt snart efter uppstarten.
Och jag då? Nej ni vill nog inte veta faktiskt. Förra året mådde jag som nu, piss och självmordsbenäget. Skär mig som en idiot, funderar på alkohol och att överdosera läkemedel jag inte har hemma. Funderar på lämpliga självmordsmetoder och självmordsbrevsdesign. Inte alls så mycket på konsekvenserna av ett eventuellt självmord för min familj.
Det man hade kunnat hoppats på hade väl varit att jag inte tänkte de tankar jag nu tänker, men tyvärr tänker jag ju nu dessa tankar, så det är kört!