Jag försöker bli en bättre människa, det gör jag verkligen. Ändå får jag hat varje dag. Ändå fälls kommentarer om mig hela tiden. Och det riktas hån mot mig, utan att folk ens försöker dölja sitt förakt. Det gör så ont!
Håller på med luciaträningar, jag är tärna, tillsammans med en tjej, som vi kan kalla Sandra. Hon är elak, föraktfull, falsk. Jag sa till vår musiklärare som tränar oss, att jag hade viljat vara lucia. Och då sa hon att jag tyvärr inte kunde vara det i år. Och då sa jag: men vad synd, och jag som är blind precis som hon, det var ju synd. Det var ett skämt. Ändå säger Sandra rakt ut, men jag har en dödlig sjukdom, i det här fallet diabetes, så jag hhar mer rätt än du. Ett tag trodde jag att hon blivit lucia, men sen förstod jag att det var en i sexan som blivit vald, och då blev jag lugnad. vad har hon för rätt att vara så hånfull? Vad gör henne så elak?
Jag mår bara sämre och sämre för varje dag, så jag har övervägt att ta mitt liv ett tag nu. min pojkvän och mitt ex står dock i vägen, jag vill inte Lämna dem i sticket. Mitt ex skulle gräva ner sig, och min pojkvän skulle inte orka leva längre han heller.
Så jag får väl leva lite till då.

Ur blir jag av med mitt självskadebeteende. Tacksam för tips.
Jag skär mig med en sax när jag mår dåligt. Och har även blivit upptäckt med färska sår. Hur gör jag. Har försökt låta bli men det är omöjligt. Skär mig så jag blöder. Och har även klippt sönder och skurit i tunna blodkärl flera gånger. Det känns inte bra. För jag vet att ärren blir permanenta. Det hjälper mig att inte ha sånt självhat som jag normalt här, dämpar allmän ångest och oro. Går hos kurator, men känner inte att det räcker utan att skära mig.
E vet inget, och ska inget få veta. Han skulle bli så orolig.
Men jag måst försöka sluta, för det gör mig ärrad för livet, bokstavligt!