Det måste ha varit mer än ett halvår sen sist jag skrev här. Det händer saker hela tiden, jag hinner liksom knappt med.
Jag oroar mig för sjukdomen i vårt samhälle. Min älskling, han tillhör en riskgrupp, eller egentligen flera, men det kvittar för hur faran faller över hans liv. Rökare, autoimmuna sjukdomar, en mamma över 70 och jag sitter här och skakar. Han är så skör, bräcklig. Klarar knappt en vanlig förkylning. Och den här sjukdomen dödar, hundratals, nej tusentals människor varje dag. Han kommer, med väldigt stor säkerhet att vara en av dem som blir sjuka inom en snar framtid. Det är otäckt. Även om han försöker lugna min ångest, är den som en järnklo runt mitt hjärta.
Måtte denna sjukdom gå över snart.
Jag blir bara mer och mer deprimerad. För var dag som går så känner jag mig Mer och mer som en zombie. Jag orkar inte ett skit, men är tvungen att orka. Men hur gör man?