Jag försöker bli en bättre människa, det gör jag verkligen. Ändå får jag hat varje dag. Ändå fälls kommentarer om mig hela tiden. Och det riktas hån mot mig, utan att folk ens försöker dölja sitt förakt. Det gör så ont!
Håller på med luciaträningar, jag är tärna, tillsammans med en tjej, som vi kan kalla Sandra. Hon är elak, föraktfull, falsk. Jag sa till vår musiklärare som tränar oss, att jag hade viljat vara lucia. Och då sa hon att jag tyvärr inte kunde vara det i år. Och då sa jag: men vad synd, och jag som är blind precis som hon, det var ju synd. Det var ett skämt. Ändå säger Sandra rakt ut, men jag har en dödlig sjukdom, i det här fallet diabetes, så jag hhar mer rätt än du. Ett tag trodde jag att hon blivit lucia, men sen förstod jag att det var en i sexan som blivit vald, och då blev jag lugnad. vad har hon för rätt att vara så hånfull? Vad gör henne så elak?
Jag mår bara sämre och sämre för varje dag, så jag har övervägt att ta mitt liv ett tag nu. min pojkvän och mitt ex står dock i vägen, jag vill inte Lämna dem i sticket. Mitt ex skulle gräva ner sig, och min pojkvän skulle inte orka leva längre han heller.
Så jag får väl leva lite till då.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det måste ha varit mer än ett halvår sen sist jag skrev här. Det händer saker hela tiden, jag hinner liksom knappt med. Jag oroar mig för sjukdomen i vårt samhälle. Min älskling, han tillhör en riskgrupp, eller egentligen flera, men det kvittar för...

Jag sluter mig som en mussla. Min ångest har jag kapslat, in, bara mina närmaste kan koden till låset. Jag är helt enkelt tvungen att låsa, ingen skulle orka med min ständiga ångest helt öppet. Jag har inlett ett nytt förhållande. Han är underbar, m...

jag har försökt förstå mig själv. Jag har en separation bakom mig som var så mycket tuffare än jag trodde. Och det på grund av att jag träffat en annan. Jag behövde en omstart. Och det fick jag. Med en människa som är sjuk, men väldigt söt. Och som ä...

Jag går sönder. Allt har hänt så fort. Så mycket på så kort tid. Jag klarar nog inte det. Jag kan nog inte ta den smällen. I varje fall inte ensam. Tystnaden säger nog er en hel del om hur jag mår. Jag har inte orkat underhålla bloggen. Den har varit...

Jag är deprimerad. Ända ner i grunden. Mer i mina rötter. Det har hänt så mycket den senaste tiden att jag inte vet hur jag ska kunna berätta om det. Jag och Teo har varit på väg att separera igen, inte klarat längtan efter varandra och kampen med ...