Allt går utför i mitt liv. Ångesten blandas med kärlek. Kärlek blandas med hat, bråk och svek. En del handlar också förstås om mat, pengar, dricka, killar och så, men det mesta är fan jobbigt nu alltså. Det var inte igår jag mådde bra. Det är flera veckor sen jag hade en ordentligt uppskattad dag faktiskt. Den får gärna dyka upp nu,, det börjar bli otroligt tuft att leva i denna ångestbubbla. Framförallt ligger soc till grund för den, men också skolan, vänavsaknaden och föräldraöverbeskyddandet från mamma och pappa.
Det är inte lätt att vara 14,5 och veta att livet ligger framför en, när ens föräldrar skymmer både vägen och sikten för mig att förstå och uppleva det som kallas livet. Och faktum är att jag egentligen inte vill leva längre. Det har gått så långt att jag funderar på att ta livet av mig. För jag känner att jag orkar fan inte mer snart. Det är tuffare att plugga, älska de jag fattar tycke för, utföra min hobby, skriva mina böcker, allt går trögt eller åt helvete. Det är ingen idé att starta nya projekt, man vet ändå att de går i stöpet rätt snart efter uppstarten.
Och jag då? Nej ni vill nog inte veta faktiskt. Förra året mådde jag som nu, piss och självmordsbenäget. Skär mig som en idiot, funderar på alkohol och att överdosera läkemedel jag inte har hemma. Funderar på lämpliga självmordsmetoder och självmordsbrevsdesign. Inte alls så mycket på konsekvenserna av ett eventuellt självmord för min familj.
Det man hade kunnat hoppats på hade väl varit att jag inte tänkte de tankar jag nu tänker, men tyvärr tänker jag ju nu dessa tankar, så det är kört!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det måste ha varit mer än ett halvår sen sist jag skrev här. Det händer saker hela tiden, jag hinner liksom knappt med. Jag oroar mig för sjukdomen i vårt samhälle. Min älskling, han tillhör en riskgrupp, eller egentligen flera, men det kvittar för...

Jag sluter mig som en mussla. Min ångest har jag kapslat, in, bara mina närmaste kan koden till låset. Jag är helt enkelt tvungen att låsa, ingen skulle orka med min ständiga ångest helt öppet. Jag har inlett ett nytt förhållande. Han är underbar, m...

jag har försökt förstå mig själv. Jag har en separation bakom mig som var så mycket tuffare än jag trodde. Och det på grund av att jag träffat en annan. Jag behövde en omstart. Och det fick jag. Med en människa som är sjuk, men väldigt söt. Och som ä...

Jag går sönder. Allt har hänt så fort. Så mycket på så kort tid. Jag klarar nog inte det. Jag kan nog inte ta den smällen. I varje fall inte ensam. Tystnaden säger nog er en hel del om hur jag mår. Jag har inte orkat underhålla bloggen. Den har varit...

Jag är deprimerad. Ända ner i grunden. Mer i mina rötter. Det har hänt så mycket den senaste tiden att jag inte vet hur jag ska kunna berätta om det. Jag och Teo har varit på väg att separera igen, inte klarat längtan efter varandra och kampen med ...