Jag känner mig ledsen och förbannat ensam.
Jag vet inte om jag håller på att gå in i väggen, igen. Att det är nära, så nära att det borde märkas att det är fel i något.
Jag känner mig stressad och trött, jag har mycket ångest och jag är inte likaa mycket uppåt längre. Det känns jobbigt att göra saker. Jag har ingen egentlig lust att umgås med människor. Jag vill egentligen bara sova, försvinna mellan mina lakan.
Jag vill bara vara med min kille, ingen annan. Jag får panik när han inte är hemma. Jag får ångest när han vill ha egentid för att då blir jag ensam. Jag får ångest när allt inte fungerar. Jag vill inte göra något alls egentligen.
Teo, världens bästa pojkvän. Jag tror att jag tyvärr ser väggen, igen!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det måste ha varit mer än ett halvår sen sist jag skrev här. Det händer saker hela tiden, jag hinner liksom knappt med. Jag oroar mig för sjukdomen i vårt samhälle. Min älskling, han tillhör en riskgrupp, eller egentligen flera, men det kvittar för...

Jag sluter mig som en mussla. Min ångest har jag kapslat, in, bara mina närmaste kan koden till låset. Jag är helt enkelt tvungen att låsa, ingen skulle orka med min ständiga ångest helt öppet. Jag har inlett ett nytt förhållande. Han är underbar, m...

jag har försökt förstå mig själv. Jag har en separation bakom mig som var så mycket tuffare än jag trodde. Och det på grund av att jag träffat en annan. Jag behövde en omstart. Och det fick jag. Med en människa som är sjuk, men väldigt söt. Och som ä...

Jag går sönder. Allt har hänt så fort. Så mycket på så kort tid. Jag klarar nog inte det. Jag kan nog inte ta den smällen. I varje fall inte ensam. Tystnaden säger nog er en hel del om hur jag mår. Jag har inte orkat underhålla bloggen. Den har varit...

Jag är deprimerad. Ända ner i grunden. Mer i mina rötter. Det har hänt så mycket den senaste tiden att jag inte vet hur jag ska kunna berätta om det. Jag och Teo har varit på väg att separera igen, inte klarat längtan efter varandra och kampen med ...