Okej. Jag vet inte var jag ska börja riktigt. Vi kan ju ta det här med att jag och Teo har bråkat så mycket att det varit fråga om separation. Jag vet inte exakt hur nära det var att vi separerade, men tillräckligt nära för att vara nämnvärt.
Jag lever med min kompis ångesten,, fått såna extrema ångestvågor att jag ligger däckad stundtals. Jag har knappt någon ork, och den jag har går till att hålla vårt förhållande vid liv. Det ska också sägas att jag då vädjat att Teo ska lägga manken till och stötta av alla krafter. Men han är så nedtagen av värmen att det är lite jobbigt för honom just nu. Jag ska inte låta det vara osagt att jag nästan har gått in i väggen igen. Ar cirka 100 meter till väggen, som är av grafen, ett ämne som är det starkaste en människa tillverkat någonsin. Jag kommer att ligga krossad i säkert ett halvår efter den om jag springer såhär fort in i den, jag kan inte bromsa. Jag är stressad för relationen, för livet och för min hälsa.
Jag har ingen aning om ifall stressen för min hälsa och livet hör ihop med det här att jag är stressad för relationen, till den milda grad att jag går sönder snart.
Det som händer nu är mitt liv. Och jag vill inte uppleva det något mer.