Okej. Jag vet inte var jag ska börja riktigt. Vi kan ju ta det här med att jag och Teo har bråkat så mycket att det varit fråga om separation. Jag vet inte exakt hur nära det var att vi separerade, men tillräckligt nära för att vara nämnvärt.
Jag lever med min kompis ångesten,, fått såna extrema ångestvågor att jag ligger däckad stundtals. Jag har knappt någon ork, och den jag har går till att hålla vårt förhållande vid liv. Det ska också sägas att jag då vädjat att Teo ska lägga manken till och stötta av alla krafter. Men han är så nedtagen av värmen att det är lite jobbigt för honom just nu. Jag ska inte låta det vara osagt att jag nästan har gått in i väggen igen. Ar cirka 100 meter till väggen, som är av grafen, ett ämne som är det starkaste en människa tillverkat någonsin. Jag kommer att ligga krossad i säkert ett halvår efter den om jag springer såhär fort in i den, jag kan inte bromsa. Jag är stressad för relationen, för livet och för min hälsa.
Jag har ingen aning om ifall stressen för min hälsa och livet hör ihop med det här att jag är stressad för relationen, till den milda grad att jag går sönder snart.
Det som händer nu är mitt liv. Och jag vill inte uppleva det något mer.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det måste ha varit mer än ett halvår sen sist jag skrev här. Det händer saker hela tiden, jag hinner liksom knappt med. Jag oroar mig för sjukdomen i vårt samhälle. Min älskling, han tillhör en riskgrupp, eller egentligen flera, men det kvittar för...

Jag sluter mig som en mussla. Min ångest har jag kapslat, in, bara mina närmaste kan koden till låset. Jag är helt enkelt tvungen att låsa, ingen skulle orka med min ständiga ångest helt öppet. Jag har inlett ett nytt förhållande. Han är underbar, m...

jag har försökt förstå mig själv. Jag har en separation bakom mig som var så mycket tuffare än jag trodde. Och det på grund av att jag träffat en annan. Jag behövde en omstart. Och det fick jag. Med en människa som är sjuk, men väldigt söt. Och som ä...

Jag går sönder. Allt har hänt så fort. Så mycket på så kort tid. Jag klarar nog inte det. Jag kan nog inte ta den smällen. I varje fall inte ensam. Tystnaden säger nog er en hel del om hur jag mår. Jag har inte orkat underhålla bloggen. Den har varit...

Jag är deprimerad. Ända ner i grunden. Mer i mina rötter. Det har hänt så mycket den senaste tiden att jag inte vet hur jag ska kunna berätta om det. Jag och Teo har varit på väg att separera igen, inte klarat längtan efter varandra och kampen med ...