Orsak till att jag lever: ett måste, och har aldrig haft en riktig stund att avsluta det på.
Jag orkar inte leva, dels för att jag ändå inte har något liv, dels för att jag inte har någon lust.
Jag har ingen lust att gå runt och låtsas vara glad för att andra vill att jag ska vara glad och rolig jämt.
Jag har ingen lust att leva som om jag ville det, och bära bomullskläder ifrån Lindex varje dag, bara för att alla andra gör det.
Jag tycker inte att det är roligt med kladdande visslande killar, bara för att andra tycker att det är roligt.
Var vill jag nu komma med detta gnällande? Jo jag vill säga att, enda anledningen till att jag fortfarande lever idag är att jag har Teo, E, en annan kille och faktiskt också er kära bloggläsare, även om ni inte är så många.
Teo älskar mig. E älskar mig. Jag ldskar dem Också.

och det gör underverk att älska och orka älska tillbaka trots att det inte gör någonting bättre av det dåliga.