Jag måste fatta beslut som kan förändra mitt liv.
Ingen i mitt eller någons liv lever helt bekymmersfritt. Men jag har det så tufft att jag beslutat mig att dela det med er.
Att ha föräldrar som står i vägen för mina drömmar och möjligheter, är tuffare än ni kanske tror.
Visst accepterar jag att de har makten att bestämma vart mitt liv ska ta vägen, vad jag ska får göra och så vidare. Men det har passerat längre än vad som är tillåtet.
Jag ligger på kvällarna och funderar på utvägar. En utväg för mig är att helt sonika bara ta mitt liv. Försvinna från dem, försvinna från mina problem. Försvinna från mina drömmar, som antagligen kommer bli grusade. Men det finns ett problem. Jag vill inte dö ifrån Teo. Lämna honom kvar i den här världen som är så stor och kall. Jag älskar honom så mycket. Jag vill inte lämna honom ensam i den här världen, som är fylld av ångest, mörker, och rädsla.
Att älska honom har hjälpt mig jättemycket. Kärleken har jättestor betydelse i mitt liv.
Kram Teo. Älskar dig.