Nu är det en sån där dag då marn bara vill dra täcket över sitt huvud. Jag orkar inte prata med mina föräldrar, inte bygga, inte skriva, ingenting. Jag vill inte ens äta.
Jag gråter så jag skakar. Trycker täcket mot ansiktet, och kämpar med ångesten och självföraktet. Min pojkväns kärlek känns som att den inte är till mig. Min ångest får mig att oroligt röra mig i sängen. Orkar inte andas.
Snälla hjälp mig någon. Jag orkar inte leva!