Jag fick besked från röntgen för en vecka sen. Jag behöver inte röntgas mer.
Cancern har varit still såpass länge att de inte tror att den utgör någon omedelbar fara för mig. Och nu när jag är över 13, så tror de inte att den kommer tillbaka på samma sätt igen. Ska ner till Uppsala och diskutera saken snart men tror inte att det är något problem.
Känns jätteskönt att få leva som vem som helst nu!
Är glad att jag fick cancer på ett sätt. Alla härliga doktorer och sköterskor jag träffat har visat sig jättekompetenta även när det gällde att lugna rädsla och ångest, samtidigt som de bytte dropp och sängkläder när jag hade kräkts.
Så glad. Så otroligt glad. Iallafall över det... sen ar vi allt annat också....

Jag är en ledsen ångestfylld ung kvinna. I mitt huvud snurrar tankarna fort fort. I mitt huvud finns inte tid för vila.
I mitt liv just nu så lever jag ständigt med en ångest som beror på barn. Ja, precis ja, barn. Jag misstänker mig vara gravid, men vill inte ha barn nu.
Mensen har inte kommit, jag mår dåligt och börjar alltmer tro att graviditetstestet kommer att visa positivt.
Hur förklarar man för sina föräldrar att man tror sig vara gravid när man inte ens haft sex än? Det skedde via fingrar så att säga.
Hur förklarar man nu om det är positivt att man vill göra en abort? Går föräldrarna med på mina argument.
Jag är rädd kära bloggläsare. Hjälp mig.