Känt tårarna i halsen hela kvällen. Kan inte sätta fingret på varför men jag känner bara att jag inte orkar med livet just nu. Oro är min ständiga följeslagare.
Nu kryper jag igen ner mellan svala lakan med ångesten i bröstet, och andningen långt upp i halsen. Blir väl en sömnnlös natt, precis som många andra.
Orkar inte skriva mer. Är för ledsen och utmattad.