Jag har under ett helt år lärt mig tuffa nya saker varje dag. Som att saknad faktisskt kan bli ens bästa vän. Eller att man kan älska så mycket att hjärtat gör fysiskt ont.
Jag har lärt mig att det inte alltid går att frossa i lycka, för något annat står alltid i vägen.
Jag vet det nu. Man lär sig ibland av livet för det r en faktabok om tufft och roligt, spännande och jobbigt!
Vi tar så lätt saker förgivna, men det borde vara förbjudet, för det blir så fel. Det kan lämna en i total misär. Det kan göra en föbannat besviken om det inte blir som man tänkte sig. Och det måste varje människa begripa förr eller senare. Vi är inte alltid lyckliga.
Kom ihåg det bloggläsare. Livet kan inte alltid vara bara roligt! Det går inte för det är inte logiskt fungerande matematik. Jag kan krasst konstatera att potenser fan är lättare än livet ibland. Det är inte alltid som det verkar. Livet kan verka lätt. Men det är det fan inte!
Jag har svåt för matte. Men fan inte svårt med något om man jämför med livets krokiga gata till lyckliga motorvägen... det är inte autobahn vi befinner oss på, vi befinner oss i livet!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det måste ha varit mer än ett halvår sen sist jag skrev här. Det händer saker hela tiden, jag hinner liksom knappt med. Jag oroar mig för sjukdomen i vårt samhälle. Min älskling, han tillhör en riskgrupp, eller egentligen flera, men det kvittar för...

Jag sluter mig som en mussla. Min ångest har jag kapslat, in, bara mina närmaste kan koden till låset. Jag är helt enkelt tvungen att låsa, ingen skulle orka med min ständiga ångest helt öppet. Jag har inlett ett nytt förhållande. Han är underbar, m...

jag har försökt förstå mig själv. Jag har en separation bakom mig som var så mycket tuffare än jag trodde. Och det på grund av att jag träffat en annan. Jag behövde en omstart. Och det fick jag. Med en människa som är sjuk, men väldigt söt. Och som ä...

Jag går sönder. Allt har hänt så fort. Så mycket på så kort tid. Jag klarar nog inte det. Jag kan nog inte ta den smällen. I varje fall inte ensam. Tystnaden säger nog er en hel del om hur jag mår. Jag har inte orkat underhålla bloggen. Den har varit...

Jag är deprimerad. Ända ner i grunden. Mer i mina rötter. Det har hänt så mycket den senaste tiden att jag inte vet hur jag ska kunna berätta om det. Jag och Teo har varit på väg att separera igen, inte klarat längtan efter varandra och kampen med ...