Alkohol är i regel inte något som jag personligen har något emot, om jag var vuxen skulle jag också dricka lite på fester och tillställningar.
Men när jag var på kryssning i helgen, så var den en present från mig och mina systrar till vår mamma, och tänkt att bli en ordnad, rolig, härlig och pirrande upplevelse. Men det blev en katastrof.
Mina systrar äralla gamla nog att dricka alkohol, whisky, vodka, öl, vin, ja ni vet. Men jag får inte dricka. När min äldsta syster, 28 år i augusti, börjar dricka öl redan till middagen, så tänker jag inte på det så värst. Jag vet att hon har erfarenhet, och är en vuxen kvinna som bestämmer själv, och dessutom var det ju lördag på en kryssning.
Men hon dricker inte bara en öl. Hon dricker fem stycken, och det bara till maten. När det sen några timmar senare, är dags för karaoke på båten så är det fullt. Vi bestämmer oss för att gå till en bar där jag tillåts vara med till stängningsdags, den stängde klockan 01. Där dricker min syster ytterligare fem eller sex öl. Hon blir packad, och odräglig. Hon skriker, svär, är fräck, snuskig, och ibland riktigt oförskämd. Till sist är min syster såpass full att hon oroar mig. Hon sluddrar, går fel, har nära till skratt men lika nära till gråt, och bryter till sist ihop av privatskäl. Kvällen avslutas väldigt abrupt, och alla går och lägger sig i hytterna. Idag på vägen hem var stämningen fortfarande lite konstig. Och jag har faktiskt ingen lust att umgås med mina systrar på ett tag nu.
Jag konstaterar, att även om alkohol är en festsak, som man ibland unnar sig efter jobbet en fredag eller lördag, så ska man inte överkonsumera, och fullständigt förblindat lita på sin egen instinkt om var gränsen går.
Om man är som min syster, är det ett tips att låta alkohol vara en sån liten del av sitt liv som möjligt. Bara för att inte förstöra stämningen.
Och vad jag har lärt mig av den här händelsen, är att jag inte klarar av den sortens situationer. Klarar det inte därför att det stressar mig. Klarar inte, därför att jag får ångest.
Jag vill inte åka båt med min syster om hon ska dricka på det där sättet. Stod vid relingen, en timme innan vi kom fram till hamnen hhemma igen, och ffunderade på sätt att hoppa överbord. Ville inte leva längre, när min familj tillåter sånt här. Jag mår dåligt. Men vad fan vet de om det? Ingenting!
Orkar inte uppleva sån här skit en gång till!

Det måste ha varit mer än ett halvår sen sist jag skrev här. Det händer saker hela tiden, jag hinner liksom knappt med. Jag oroar mig för sjukdomen i vårt samhälle. Min älskling, han tillhör en riskgrupp, eller egentligen flera, men det kvittar för...

Jag sluter mig som en mussla. Min ångest har jag kapslat, in, bara mina närmaste kan koden till låset. Jag är helt enkelt tvungen att låsa, ingen skulle orka med min ständiga ångest helt öppet. Jag har inlett ett nytt förhållande. Han är underbar, m...

jag har försökt förstå mig själv. Jag har en separation bakom mig som var så mycket tuffare än jag trodde. Och det på grund av att jag träffat en annan. Jag behövde en omstart. Och det fick jag. Med en människa som är sjuk, men väldigt söt. Och som ä...

Jag går sönder. Allt har hänt så fort. Så mycket på så kort tid. Jag klarar nog inte det. Jag kan nog inte ta den smällen. I varje fall inte ensam. Tystnaden säger nog er en hel del om hur jag mår. Jag har inte orkat underhålla bloggen. Den har varit...

Jag är deprimerad. Ända ner i grunden. Mer i mina rötter. Det har hänt så mycket den senaste tiden att jag inte vet hur jag ska kunna berätta om det. Jag och Teo har varit på väg att separera igen, inte klarat längtan efter varandra och kampen med ...